Laddad och sammanbiten på ÖIP innan maran. Jag skulle starta i sista startgruppen, grupp F och stod väldigt långt bak. Det tog 7 minuter efter startskottet innan jag passerade mållinjen, men tiden börjar ju inte ticka förrän då, som tur är.
20 Km: tid. 2.06.13sek jag sprang så fort att pappa knappt hann ta kort ;) , fick springa lite baklänges....här kände jag mig superstark, tyckte att jag hade ett bra tempo som jag skulle orka hur länge som helst...Samtidigt på vänster sida på Sturegatan kommer vinnaren, han har bara 2,2 km kvar...
30 Km: 3.15.14 Trött, trött, trött...benen har börjat strejka och jag har krampkänningar i vaderna och jag har redan gått en bit på Sveavägen. Tänker att jag kommer inte klara detta och att jag aldrig mer ska springa detta helveteslopp...Försöker räkna vilken tid jag kan tänkas få i mål men är allderles luddig i huvudet så det går inte så bra. När jag ser hyffsat välträande killar gå framför mig tänker jag dumt nog, om han kan gå så kan väl jag åxå gå...
Jag säger till mig själv att jag får gå upp för Västerbron vilket jag åxå gör, sedan vaggar jag igång benen och springer (lunkar nedför).
35 Km: 3.55.22 Nu börjar den mentala orken komma tillbaka och jag springer mer och mer. Det är ju inte så långt kvar nu!! Bara 7 km.
40 Km: 4.32.11 Jag känner att jag har krafter kvar och drar på lite extra, känner igen en tjej som stod precis framför mig på starten och är tvungen att dra om henne. I svängen in på sista rakan längs Stadion slog en man mig i höften med knytnäven när jag springer om honom och hans kompis på insidan i svängen...jag orkade inte springa runt dem på utsidan och det fanns ju plats, blev sur, men sprang på och förbi honom :). Här sprang jag om en del folk som jag tyckte sprang jättesakta, plötsligt var jag jättestark!!
42 Km: Jag spurtar som en tok sista biten på stadion, jag i rosa tröja och svarta byxor.
42,195 Km: 4.45.40 Jag klarade det!!!
Lite blek om nosen efter loppet, här får jag skön fotmassage...
Slutsats: Jag är nöjd med de första 3 milen, efter det spårade det ur ett tag och jag gick ganska mycket trots att jag inte hade någon ska eller liknande bara ont i musklerna i hela benen och främst vaderna. Jag måste jobba på den metala biten, att springa på, trots trötthet och smärta. Det skulle ha varit bra att ha peppande kompisar på fler ställen tex vid 3 mil...men nu vet jag bättre till nästa gång :) Ps. Jag har inte ett enda skavsår!!!
8 kommentarer:
SUVERÄNT bra jobbat, grattis!!!
skitbra sprunget!!!!!! ska inte fråga om du ska göra om det... väntar någon vecka och frågar sen. :-)
Vad duktig du är! Och vad kul att få se bilder! Jag tycker du såg rät pigg ut efteråt ändå :) Grattis till en superprestation!!
Bravo tjejen!!!
Funderade hur det hade gått för dig! Kanonbra jobbat tycker jag. Nästa år får vi puscha varann, för visst blir det väl en repris så att du kan fortsätta springa där du valde att gå...och köra en ännu tuffare spurt sista två kilometrarna!
tack för komentaren inne hos mig förresten, det värmde gott i mara-abstinensen. Kram och grattis!
felicitas: tack! :)
Puma: tack! Ja jag ska nog vänta med att bestämma...
Andréa: tack så mycket!
Sofy: tack, ja kanske! Även fast jag tänkte aldrig mer när jag sprang...
Så grymt så grymt! Jag blir imponerad... Särskilt med tanke på att jag precis har inlett min löpträning!
Bra jobbat!!!
Det är mäktigt bara att klara av det, det är alltid vid 30km det börjar ta emot. Alla kan springa 30km men bara vi andra springer 42! Jag sprang också den där dagen, 4.10 blev det. Bara att kämpa på med längre pass, inte fortare, det är det som skapar kondition!! Kämpa på.
Skicka en kommentar